Vi sov till 8.30 och åt därefter den kontinentala frukosten, rostat bröd och havregrynsgröt i micron. Vi bodde med adress Route 66. Staden Williams var den sista orten längs route 66 som blev “by-passed” 1984. Vi hittade en stor skylt som blev fotograferad.

Efter lite snacksproviantering så startade den långa bilresan mot LA. Tack vare våra nyinköpta mp3-böcker “Jorden runt på 80 dagar” och “Best of Sune” har bilresorna gått fantastiskt bra för hela familjen. Vi får köpa nya böcker inför Australienbilresorna .

Dagens lunch blev en favorit för hela familjen och avnjöts på IHOP, International House of Pancakes i Kingman. Adam och Ebba åt slangyoghurt och pannkaksansikte, Niklas åt ett berg av blåbärspannkakor och Elisabeth njöt av jordgubbscheesecakespannkakor. Det är ett fascinerande ställe.

Strax öster om Kingman svängde vi av motorvägen och körde in på Route 66 igen och gjorde en vindlande färd i Blixten och Sallys hjulspår längs bergssidorna.  Man kan förstå att vägsträckningen behövde göras om .

Vägen gick rakt igenom en liten by, Oatman, där vi fick göra ett stopp eftersom huvudgatan, den enda gatan, var full med folk som tittade på en cowboyföreställning som spelades upp på gatan. När väl folket skingrats fick man se upp så att man inte körde på åsnorna som gick lösa på vägen.

Vi gjorde några fikastopp på vägen och fastnade sedan i trafiken på väg in mot Los Angeles och Anaheim Orange där vi bokat boende i närheten av Disneyland. Vi anlände till hotellet vid åttatiden. Barnen hann med ett kvällsdopp i poolen innan läggdags.

Målet för dagen var att ta sig till Grand Canyon och hinna se lite av den innan solen gick ner. Vi hade förvisso kommit i säng ganska sent men kom ändå igång ganska bra och åt frukost på rummet. Vi checkade ut från hotellet vid halv nio och körde söderut.

På vägen passerade vi Hoover Dam där vi impulsivt körde av för att ta en snabb titt. Det visade sig att det var en bit att köra och sedan var påfarten på andra sidan dammen avstängd så vi fick köra tillbaka igen. Tidsmässigt blev det ett ganska “dyrt” stopp men det var en stor och fräck damm att kolla på.

Vi svängde av I-40 vid den lilla orten Seligman som ligger längs “Historic Route 66”. Där åt vi lunch på “Road Kill Cafe” som hade flera coola slogans såsom “You kill, we grill” eller “If you can guess what it is you can eat it for free”.

I stan fanns också massa gamla bilvrak där en del lär ha varit förebilder till filmen Cars (och en del också skapat efter filmen).

Vi svängde förbi Williams (där vi hade bokat ett motell för natten) och checkade in. Sedan fortsatte vi mot Grand Canyon dit vi kom vid halv fyra, drygt två timmar innan solnedgången. Tyvärr var det lite för länge sedan som Niklas läste på om Grand Canyon och därför parkerade vi lite i fel ände. Vi kollade först på utsikten från Mather Point.

Därefter åkte vi med en skyttelbuss och kom till slut iväg på en liten vandring där vi gick 3,5 km längs med kanten till Hopi Point där vi hade en fin vy åt både öster och väster. Vi kom fram dig ett par minuter innan solen gick ner så vi hann precis.

Vi åkte buss tillbaka till hotellen där Niklas fortsatte för att hämta bilen och Elisabeth, Adam och Ebba gick till en restaurang för att få ett bord och beställa mat. Tyvärr var alla restauranger fulla eftersom det var lördagkväll. Vi åkte därför hemåt och åt en snabb sen middag på McDonalds i Tusayan.

Naturligtvis hade vi allokerat alldeles för lite tid för Grand Canyon och vi funderade ett tag på att stryka den helt och hållet, men vi ville ändå få en liten glimt av den. Däremot så kan man lära sig att om man har så lite tid på sig så är det extra viktigt att man har förberett sig väl och vet precis var man skall ta vägen. Dessutom borde vi naturligtvis ha bokat ett bord och fått en lite trevligare avslutning på kvällen men vi är ändå nöjda med att ha sett Grand Canyon och den finns förhoppningsvis kvar nästa gång vi har vägarna förbi.

Vi började dagen med en rejäl frukostbuffé. Sedan gick vi på cirkus och kollade på tre cirkusuppträdande, en clown, ett par akrobater och en jonglör. Mycket underhållande.

Vi spelade också på några spel såsom galoppbanan som Lisa vann . Därefter gick vi bort till tivolit men där var det tyvärr strömavbrott så det blev inget åkt.

Istället kollade vi på ett cirkusuppträdande till innan vi gav oss ut på stan.

Idag köpte vi dagskort till bussen, the Deuce, som går på Strip:en. Förvisso praktiskt men ganska långsamt. Vi tog bussen till andra ändan på Strip:en till Luxor, ett hotell med egyptiskt tema. Cool pyramid där rummen ligger i pyramidens väggar och inuti så är det öppet hela vägen upp till toppen.

Vi fortsatte till Excalibur som har tema riddartiden. Där passade vi på att köpa en strut popcorn.

Nästa i raden var New York som naturligtvis har tema New York. Där har de också en fräck bergochdalbana som vi hade spanat in som ett alternativ eftersom det var strömavbrott på Circus Circus. Tyvärr var gränsen 137cm så Adam var för kort. Istället lyckades vi fiska upp fyra bollar ur en automat utan att lägga i några pengar och Elisabeth spelade två gånger på en jätte enarmad bandit och vann båda gångerna ($5 och $2) så vi lämnade New York som vinnare.

Naturligtvis passade vi också på att gå över Brooklyn Bridge

Vi gick förbi Paris där de naturligtvis har ett Eiffeltorn.

Vi kollade på ännu en fontänshow utanför Bellagio. Detta var det som fascinerade Niklas allra mest. Hur coolt som helst.

Vi åt återigen middag på Planet Hollywood, fast denna gång på den restaurant som låg på Ceasars Palace, Forum shops. Därefter åkte vi tillbaka till hotellet eftersom tivolit hade fått tillbaka strömmen och stängde redan kockan sex. Halv sex var vi där och det viktigast var att Adam skulle åka bergochdalbanan. Vi köpte biljetter och sprang dit. Det var ingen kö men vi missade precis ett tåg. När det kommer in efter ett par minuter så säger personalen att det är ett tekniskt problem och attraktionen är stängd. Maximal otur. Istället åkte Niklas och Adam något Flumeride-liknande, Ebba flög flygplan och Adam och Ebba åkte en snurrande buss innan tivolit stängde.

Tillbaks ut på stan för att uppleva mer Las Vegas på kvällen.Vi började med att kolla på hela piratshowen vid Treasure Island. Sedan såg vi på ännu ett vulkanutbrott för det var det som Elisabeth, Adam och Ebba tyckte var det fräckaste. Vi avslutade utekvällen med vars en efterrätt på Serendipity 3. Vi orkade inte äta upp de stora glassarna.

Vi tog bussen tillbaka och kom hem precis i tid för att se ett trapetsuppträdande på cirkusen vilket blev en perfekt avslutning på dagen.

Vi vaknade i Death Valley i strålande solsken efter regn under natten. Vi åt frukost på rummet och sedan gick hela familjen till poolen. Mycket behaglig temperatur i vattnet gjorde att vi badade länge.

Därefter packade vi ihop och checkade ut precis vid tolv som var sista utcheckningstid.Vi körde ner till Badwater som är USAs lägsta punkt, 85 m under havet. Det verkar vara en stor grej för alla amerikaner att komma dit men det känns kanske lite överreklamerat. Däremot är det ett fascinerande landskap med öken / saltöken omgivet av höga berg.

Vi fortsatte söderut från Badwater och nu var det glest mellan bilarna. Vi hade hoppats på någon form av rastplats men de lyste med sin frånvaro så vi fick ta en stående fika bakom bilen i ökenvärmen. Tur att det inte var mitt i sommaren utan på hösten för annars hade nog värmen varit olidlig.

Vi lämnade Death Valley och på vägen mot Pahrump så kom regnet. Det var en höststorm som drog in från Stilla havet och stundtals vräkte regnet ner. När vi närmade oss Las Vegas upphörde regnet och vi tog vägen via “The Strip” till hotellet. Las Vegas är verkligen så fräckt som vi hade föreställt oss och många av hotellen på Strip:en är hur galna som helst.

Vi hade bokat rum på Circus Circus som ligger lite längre norr ut men vi betalade bara 1300:- för två nätter inkl. resort fee, och då hade vi rum i den helt nyrenoverade Casino Tower. Dessutom har Circus Circus både cirkus och tivoli inomhus så det borde passa barnen bra.

Vi gav oss direkt ut på stan för att äta middag. Vi hamnade på Planet Hollywood-hotellet där vi åt en god om än något sen middag. När vi sedan skulle ut igen så ösregnade det igen. Vi tog en liten tur i shoppingarkaden (som var hur stor som helst) och sedan hade regnet upphört.

Vi kollad in fontänshow på Bellagio, gick över suckarnas bro på Venetian, kollade vulkanshow på Mirage och en del av piratshowen på Treasure Island.

På väg tillbaks till hotellet vid halv elva började regna igen. Först lite grann och sedan mer och mer. När vi hade 100 meter kvar så öste det ner och dessutom började det hagla.

Vi tog en lugn förmiddag och passade på att bada i inomhuspoolen innan vi packade ihop och lämnade Bishop efter proviantering vid 11 tiden. Målet för dagen var Death Valley. Vi körde över ett bergspass och fick fina vyer av det storslagna landskapet.

När vi kört in i Death Valley’s nationalpark blev första stoppet några fräcka sanddynor i öknen. Vilken temperaturskillnad jämfört med gårdagen i Yosemite. Sanden var så varm att man brände sig men barnen sprang gladeligen omkring  

Vi tog sikte på Furnace Creek, en oas mitt i öknen, där det fanns en utomhuspool som värms upp av en varm källa. Skönt med ett svalkande dopp denna varma dag.

I solnedgången besökte vi Zabriskie Point, märkliga bergsformationer som ser ut som veckad sand.

Vi åt en trevlig middag på den lokala puben och satte och sedan för att blogga i gungstolarna på den fina verandan under en stjärnklar himmel.

Det var riktigt kyligt på morgonen med bara några plusgrader. Det var tur att vi hade en gasolvärmare i tältet, annars hade vi frusit. Vi sov lite längre eftersom vi vuxna i vart fall var slitna efter gårdagens vandring. Vi njöt ordentligt av den fina och goda frukostbuffén.

Vi packade våra saker och passade på att fotografera vår tältplats.

När vi körde iväg så stannade vi till och provianterade i den välfyllda matbutiken. Den bästa än så länge i USA! Vi gjorde också ett stopp vid El Capitain (som vi även gjort dagen innan med bussturen till Glacier Point) och kollade lite på klättrarna som var på väg mot toppen. Så imponerande! Busschauffören berättade att det tar mellan tre och sju dagar för de flesta att nå toppen men att rekordet är drygt två timmar.

Vi körde upp ur dalen och svängde in på Tioga road. Här blev det tyvärr stopp på grund av ett vägarbete och vi fick vänta en dryg halvtimme på att få fortsätta.

Vi gjorde ett kort stopp på Olmstead Point och betraktade Half Dome en sista gång. Det var lite blåsigt på platsen så vi fortsatte mot Tenaka Lake för lunch-picnic.

Från Tenaka Lake var det sedan inte långt till Tuolumne Meadows där vi parkerade bilen och gjorde en liten vandring upp till Soda Springs. En lagom lång vandring för våra fortfarande lite trötta ben, totalt 2,5 km. En mycket vacker miljö. Tuolumne Meadows är en stor ängsmark omgiven av skog och höga berg. Fast den bleknade lite jämfört med gårdens mycket mer spektakulära vyer. Soda spring är en källa där kolsyra vatten kommer upp ur marken, fast vi vågade inte smaka.

Efter Tuolumne Meadows fortsatte det uppför en bit till innan vi nådde den högsta punkten på vägen, Tioga Pass som är 3031m. Den markerar gränsen för nationalparken. Därefter gick det fort nerför.

Vi hade tänkt att åka ner till Mono Lake och kolla på tufa-tornen men tiden räckte inte riktigt till. Istället gjorde vi en liten avstickare till de heta källorna utanför Mammoth Lake.

Avslutningsvis körde vi ner till Bishop där vi hade bokat ett hotell. Middagen blev hämtpizza. Hotellet hade inomhuspool, bubbelpool och gym, så vi hann med att lite bad innan läggdags. På hotellet fanns både tvättmaskin och torktumlare så även tvätten han vi med denna dag.