En något mulen men Ebba och Elisabeth tog ett morgondopp innan frukosten. Efter frukost kom en liten regnskur men den hade upphört när vi vid halv nio rullade ut från Eurong Resort.

Vi åkte norrut längs stranden och första stoppet blev vid ett litet sjusitsigt flygplan som startade och landade direkt på stranden. För $75 per person kunde man få en flygtur över ön på 15 minuter. Vi hoppade inte på men efteråt ångrade vi oss. Ett engelskt par som vi hade ätit middag med kvällen innan flög med och bilden nedan är från deras landning vi Maheno shipwreck som var vårt andra stopp.

Maheno shipwreck var som sagt vårt andra stopp. Det är en gammal ångare från början av 1900-talet som 1935 skulle skrotas i Japan. När den bogserades från Australien så kom det en storm som resulterade i att bogserlinan brast och skeppet spolades upp på stranden. Under andra världskriget användes den som mål när flygvapnet tränade bombning. 2 av 150 bomber träffade. Nu finns endast ett rostigt stålskelett kvar som majestätiskt ligger i vattenbrynet.

Nästa stopp var Indian Head som är ett av tre berg på ön som inte består av sand. Vi gick den korta promenaden upp till toppen och hade en magnifik utsikt över ön och stranden.

Strax norr om Indian Head ligger champagne-poolerna. Dessa ingår egentligen inte i tvådagarsturen eftersom bussarna inte alltid kan köra dit. Om tidvattnet är för högt eller om sanden är för lös så kommer de inte fram. Paul hade emellertid sagt att vi skulle dit. Tidvattnet var ganska gynnsamt och han tog rejäl sats för att komma förbi området med lös sand men det gick inte. Även andra försöket misslyckades men tredje gången kom vi förbi och strax därefter kunde vi gå ner till champagne-poolerna som är håligheter i berget (ytterligare ett av de tre bergen) där vågorna ibland slår in och bildar en skummade pool. Lite mycket folk till att börja med men det ordnade upp sig. Vi hann också bygga ett sandslott innan det var dags för avfärd igen.

Nu skulle vi tillbaka till stranden alldeles norr om Indian Head för att äta lunchmackor som hotellet hade skickat med. Paul frågade om Adam ville sitta fram i bussen och det ville han gärna, även om han tyckte att det kändes lite läskigt

Nu kom det olyckligtvis lite lätt regn så delar av sällskapet, inklusive barnen, valde att äta lunchen inne i bussen. Men det slutade att regna och de flesta kom ut ur bussen. Mackorna var faktiskt riktigt goda och stärkta av detta fortsatte vi söderut. Vi gjorde ett kort fotostopp vid Red Canyon.

Nu var Niklas tur att sitta fram i bussen bredvid Paul. I nästan 70 km/h susade vi söderut på stranden.

Avslutningsvis stannade vi en timme vid Eli Creek, en skreva med en å som rinner ut i havet. Här väntade två stycken dingos på andra sidan ån. Man hade nog kunnat gå ännu närmre men vi fick inte för Paul.

I Eli Creek kan man gå på en spång kanske hundra meter uppströms och sedan glida med strömmen ut mot havet genom regnskogen. Även om det var lite grått och mulet var det härligt. Vi gjorde det tre gånger!

Vår buss skulle nästa dag avvändas på ett annat hotell på ön vid Kingfisher Bay vilket gjorde att vi fick ta en annan färja hem och en annan väg över ön. Denna väg var mycket mer kuperad och på ett ställe körde vi fast. Paul tog mer fart men det hjälpte inte. Han la i lägsta växeln och slirade på. Med snigelfart, uppskattningsvis en meter i minuten) tog vi oss fram genom den lösa sanden, men till slut blev sanden fastare och vi kunde fortsätta.

Nu kom regnet på allvar. Det var inte lägre frågan om en liten skur utan nu regnade det på riktigt. Vi blev lite blöta när vi gick på färjan men annars gjorde det inte så mycket. Vi kom tillbaka till vandrarhemmet strax efter sex, lite trötta men väldigt nöjda med våra två dagar på Fraser Island.

Vi åt en snabb middag på vandrarhemmets restaurang innan vi satte oss i bilen. Målet för kvällen var Sunrise Beach strax söder om Noosa Heads där vi hade bokat en semesterlägenhet i fyra nätter. Regnet fortsatte hela kvällen och natten och var stundtals lite jobbigt att köra men efter ca. tre timmar kom vi lyckligt fram. Vår lägenhet var det största boendet hittills med två sovrum och ett badrum på övervåningen och ett allrum med kök samt en egen tvättstuga på nedervåningen. Barnen sov redan och vi vuxna somnade så snart vi hade packat in.

Vi gick upp tidigt och förberedde oss inför vår tvådagarsresa till Fraser Island. Vi åt frukost innan vi packade ut oss ur vår lilla stuga. Lejonparten av packningen placerades i bilen som vi lämnade kvar på vandrarhemmet.

Vid halv åtta blev vi upphämtade av en buss som förde oss de knappa två milen till River Heads där färjan till Fraser Island avgick. Klockan halv nio gick färjan över till Wanggoolba Creek på Fraser Island där vi gick ombord på vår fyrhjulsdrivna terrängbuss med de övriga 19 som till tillsammans med vår guide Paul skulle vara två dagar på Fraser Island.

Fraser Island är världens största sandö, 120 km lång och upp till 24 km bred. Det finns inga riktiga vägar på ön. Fram tills 1991 avverkades skog på ön och från den tiden finns en mängd avverkningsvägar (stigar) som nu används av terrängfordon. Dessutom finns det längs hela ostsidan en strand (som heter “75 mile beach”) där man kan köra. Vi skulle bo på Eurong Beach Resort som ligger på stranden på ostsidan ungefär en tredjedel upp på ön.

Första stoppet på vår tur var Lake McKenzie, en sötvattenssjö mitt på ön där vi badade. Sjöarna på ön består av grundvatten som kommer upp ur källor och de flesta sjöar har varken till- eller frånlopp. Vattnet i sjöarna är väldigt rent, näringsfattigt och lite surt. De var härligt att bada i sötvatten igen efter alla salta bad. Sanden vid sjön består av nästan ren kisel så det gick utmärkt att polera upp sina smycken i sanden.

Därefter åkte vi till Central Station, det ställe mitt på ön som var huvudort när det avverkades som mest. Vi gick en dryg kilometer lång vandring genom regnskogen nere i Wanggoolba Creek. Härligt att gå igenom lite regnskog eftersom vi missade Daintree norr om Cairns.

Bussen mötte oss i andra ändan av vandringen och tog oss till Eurong Beach Resort där vi åt lunch. Efter lunch tog vi bussen en bit längs stranden och gick sedan upp till Lake Wabby, ca, 5 km fram och tillbaka. Nu hade solen kommit fram och stekte på så det var härligt att bada i sjön.

På vägen tillbaka till Eurong såg vi vår första dingo från bussen, en valp som gick fram och tillbaka på stranden och letade mat. Dingon är släkting till vargen och anses vara ungefär lika farlig. Barn skall aldrig gå själva på ön och man skall inte gå för nära dem.

Vi hade tänkt oss ett dopp i havet innan middagen men det avråddes vi bestämt från. I vattnen utanför finns det gott om Tigerhaj och därför badar man inte i havet.

Vi fick vårt rum som hade fyra enkelsängar. Enkelt men okey. Middagen var en tacobuffé och efter lite diskussioner lyckades de få fram en vanlig köttbit med grönsaker till Elisabeth, men maten på Eurong fick ett ganska lågt betyg.

Barnen var trötta efter en lång dag och somnade direkt efter maten. Niklas och Elisabeth kollade på en film ute på uteplatsen och drack lite mousserande vin innan det var dags för kudden.

Skön och lugn dag med sovmorgon och därefter en promenad för Elisabeth och Adam till mataffären. Det var en varm promenad, men väl framme hittade vi många goda matvaror. Bakom Adam på bilden nedan ses vår stuga med badkläder på tork utanför.

Niklas och Ebba kom och hämtade upp oss med bilen och vi åkte tillbaka till huset för läxtid och lunch, Ceasarsallad med grillad kyckling. En delikatess sa Adam .

På eftermiddagen tog vi en tur med bilen för att komma till stranden. Vi hittade ett vattenlekland, Wetside, där barnen roade sig. Elisabeth prövade också men tyckte att det blev för kallt i vinden när inte solen gassade (för omväxlings skull).

Vi hittade också en lekpark på land och avslutade med ett dopp i havet.

Vi lagde köttbullar och potatismos och avslutade med äpplepaj innan vi kröp till kojs.

Lågvattenmärket vad gäller boende passerades denna natt på motellet Ambassador som visade sig ligga precis vid Bruce Highway. Någon isolering verkade inte finnas för när en långtradare körde förbi så lät det som att den körde rakt igenom badrummet. Vi åt snabb frukost och körde därifrån vid halv tio.

En ljudbok med De tre musketörerna och lite filmer höll oss sällskap på resan. I Mirabel Vale, ett litet samhälle längs vägen, åt vi lunch och barnen lekte lite på en lekplats.

Det pågår en upprustning av Bruce Highway så det blir väldigt många stopp där man får vänta på på sin tur att passera ett arbetsområde. Under dagen passerade vi kanske 20 sådana områden. Ibland har man tur och kan köra direkt, ibland missar man precis och får vänta, någon gång nästan 10 minuter. Lite jobbigt och det påverkar påtagligt den totala körtiden.

När vi passerat samhället Childers så såg vi skyltar som hänvisade till en glassfabrik. Mammino Gourmet Ice Cream. Elisabeth kände igen märket som hon hade läst om i Lonely Planet som den bästa glassen i Queensland och vi svängde av från den stora vägen. Efter någon kilometer så pekade skyltarna in bredvid ett normalstort hus som låg ute bland åkrarna. Det visade sig att de hade tillverkningen och fabriksförsäljningen i en liten utbyggnad och lagret var ett frysrum som låg i garaget. Vi köpte en vanilj och en jordgubb. De hade en uteplats där man kunde avnjuta en otroligt goda glassen.

Vi kom fram till Harvey Bay först vid halv fem. Vandrarhemmet är ett område stort som en mindre camping och det har bl.a. några små stugor med två sovrum och fyra bäddar. En sådan hade vi bokat och vi kunde inkvartera oss i det för oss stora boendet.

Vi hade bokat två nätter till och börja med och tänkte oss att åka till Fraser Island imorgon på en dagsutflykt. Vandrarhemmet kunde hjälpa oss att boka och sedan kommer de och hämtar upp utanför på gatan. De hade både endagsutflykter och tvådagsutflykter. Det fanns bara tre platser kvar för morgondagen men hon erbjöd sig att kolla med dem om vi kunde få plats alla fyra. Vi blev dock sugna på tvådagarsutflykten istället som innebär ett natt på hotell på Fraser Island med helpension. Efter lite beslutsångest så satsade vi på denna med avresa på fredag och morgondagen fick istället bli en lugn dag med skolarbete och besök på stranden.

Vi kände att det blev lite sent att åka iväg och handla så vi åt på vandrarhemmets mysiga restaurang. Efter maten hann vi med att testa poolen. Niklas och Adam testade också biljardbordet.

Vi hade tänkt att ta sovmorgon men väcktes av vandrarhemmets högtalarsystem vid 8-tiden som uppmanade alla som checkade ut under morgonen att ta ur lakanen ur sängarna innan rummet lämnades.

Vi åt en trevlig grötfrukost på den soliga gården. De var utcheckning redan kl 10 så vi plockade hastigt ihop våra saker och la dem i bilen. I Airlie Beach lagunen (saltvattenspool).tillbringade vi förmiddagen mestadels i vattnet. Det är svårt att få upp våra små vattendjur ur vattnet. Endast löfte om fika lockar upp dem (särskilt Ebba . Vi förvånades alla över hur mycket svenska vi hördes pratas runt omkring oss här liksom i Cairns. Väldigt många backpackers från Sverige i denna del av Australien helt enkelt.

Vi gick tillbaka till vandrarhemmet och lagade en pastasallad till lunch som också den avnjöts i solen på gården. Vi sa adjö och på återseende någon gång till Airlie Beach som var en trevlig liten stad med en fin och välskött allmän pool.

På grund av de giftiga maneterna, som finns delar av året, har många havsnära samhällen längs nordostkusten publika gratis saltvattenpooler med palmer, uppbyggda sandstränder, omklädningsrum och badvakter. Känns lyxigt tycker vi som är vana att betala för dessa poolnöjen. Niklas lyckades surfa fram att det fanns en pool med vattenrutschkana och vattenlekland 2 timmars bilresa söder om Airlie Beach i staden Mackay så efter lunchen packade vi in oss i bilen, satte på De tre musketörerna och körde dit, även denna dag på fel sida vägen .

Några sköna eftermiddagstimmar tillbringades i poolen innan vi åt middag på Hungry Jacks (Australiens svar på Burger King). Ytterligare ett melodikryss och mer musketörer gjorde att de knappa 4 timmarnas återstående bilkörning gick ganska snabbt. Vi bloggade och planerade resten av Australienresan innan det var dags för sängen.

Även denna natt ökade vinden men vår valda natthamn var utmärkt och det påverkade oss inte. Däremot drog ett regnväder förbi så vi fick skutta upp mitt i natten och stänga alla luckor och fönster, men det gick bra.

Vi hade satt klockan på halv sju för att kunna släppa bojen klockan åtta. Vi åt frukost i sittbrunnen och förberedde oss för den sista seglingen. Niklas och barnen hann ta några extra varv med gummibåten innan morgonens radiorutin. Precis på klockslaget släppte vi bojen och körde långsamt ut ur viken.

Vi satte upp seglen och började med läns mellan Hook Island och Hayman Island. Sedan blev det rak motvind ett litet tag och vi fick stötta med motorn i några minuter innan vi kom ut i den sydostliga vinden. Det var väldigt byigt bakom Hook Island och vi tog ett rev i storen för att bättre kunna hantera de starka vindbyarna. Vi hade en fin segling i bidevind/halvvind ner till Shute Harbour där vi anlände redan kockan elva.

Vi anropade Brian på Whitsunday Rent A Yatch och han mötte oss med en gummibåt och körde in båten till bryggan. Han mötte oss med orden “”You have sailed all the way from Butterflay Bay in just three hours? You guys are having too much fun!”. Han var impad.

Vi lastade ur våra prylar och hämtade bilen innan vi tog en lunchmacka som vi förberett i skuggan på bryggan. Innan vi lämnade så gjorde vi upp sluträkningen och de hade nu tankat båten och det gick “bara” i 16 liter diesel. Hon som tog betalt hade aldrig upplevt någon som förbrukat så lite bränsle 🙂

En kort bilresa till Airlie Beach och YHAs vandrarhem där vi hade bokat ett familjerum. Vi checkade in och gick sedan ner till Lagunen och badade hela eftermiddagen. Adam vill styra upp middagen och han och Lisa gick och handlade. Sedan fixade de en trerätters bestående av grönsaksbuffe med dip, pasta carbonara (Ebba fick pannkakor) och cheesecake med jordgubbssås. Utsökt gott.

Vi utnyttjade också tvättmöjligheten och köpte till internetaccess. Detta gjorde att vi kunde avsluta dagen med att kolla på senaste avsnittet av Fixa rummet. När barnen somnat ordnades boende i Rockhampton och Harvey Bay. Vi bloggade också ikapp.

Under natten ökade vinden och även om vi låg väl skyddade i Tongue Bay så drog vågorna runt udden. Eftersom de då träffade båten från sidan så rullade båten väldigt, ibland så häftigt att man rullade runt i sängen. Detta påverkade inte barnen men varken Niklas eller Lisa sov många timmar den natten.

På morgonen avtog vinden och rullningen minskade något men det var fortsatt väldigt besvärande. Vi hade tänkt oss en sen och lång frukost men nu ville vi inte stanna längre än nödvändigt så efter en ganska kort frukost gav vi oss av norrut.

Vi hade hoppats på mycket vind så att vi skulle kunna göra bra fart genom vattnet eftersom vi nu seglade mot tidvattenströmmen. Vinden var dock inte så stark utan vi tog oss bara långsamt norrut. För att kunna komma fram innan vi behövde äta lunch så startade vi motorn och fick upp farten. Strax innan Pinacle Point kunde vi stänga av motorn och segla en sund innan vi avslutningsvis fick köra sista biten för motor igen.

Vi hittade en allmän ankringsboj långt in i den västra viken i Butterfly Bay och efter lite problem med linan så satt vi fast i bojen. Vi åt pastasallad till lunch och satte sedan på oss våra “stingersuits”, snorkel och cyklop för att snorkla vid reven. Trevligt men inte så mycket fisk som vid de yttre reven.

Adam och Ebba fick pröva på att köra gummibåten och styra själva. Vilken lycka! Det blir nog svårt att stå emot önskan om motor till vår gummibåt till sommaren .

Lugn och solig kväll och vi hann med att jobba lite med bokstäver och siffror och lyssna på lite ljudbok.

Kvällens middag blev grillat igen, denna gång entrecote, pumpa, zuccini och sötpotatis. Mums! Vi somnade alla gott ganska tidigt.

Tidig morgon och denna dag var det dags för hemmalagad havregrynsgröt. Underbart och efterlängtat! Vid kvart i åtta var det dags för morgonens radioanrop. Väderprognos och anrop till samtliga hyrbåtar. Man får då redogöra för sina dagsplaner och sin planerade natthamn. Prognosen stämde överens med vad vi hade kollat kvällen innan men de antog med att den nordostliga vinden skulle avta framåt kvällen och att natthamnen framförallt behövde skydd mot sydost. Detta gjorde det möjligt att övernatta både på Whitehaven Beach och den intilliggande viken Tongue Bay. Perfekt!

Vi var klara klockan åtta men det var i princip ingen vind så vi startade med motor. Vi är ålagda att köra med motor en och halv till två timmar på både på förmiddagen och eftermiddagen för att hålla batterierna laddade så att drickan inte blir varm. Vi körde söderut förbi Hamilton Island och häpnade över de stora hotellbyggnaderna som förde tankarna till sjuttitalet och Mallorca. Det kändes helt felplacerade bland dessa öar. Rundade sedan Whitsunday-ön på sydsidan och gick igenom Solway Passage. Då uppenbarade sig Whitehaven Beach som är en 5 km lång strand med mycket finkornig vit silikatsand. Mycket vackert.

Vi ankrade upp alldeles utanför stranden och åt lunch, hemmalagade köttbullar med pasta. Mmmmm!  Sedan tog vi gummibåten in till stranden och solade och badade. Härligt!

Vi funderade på att stanna över natten men lockades av Tongue Bay och möjligheten att se Hill Inlet. Vi lättade ankar och seglade några distans norrut och ankrade upp i Tongue Bay strax efter tre, lagom till eftermiddagens radioanrop. Några i besättningen tog ett snabbt dopp, för säkerhets skull i Stingersuits.

Vi tog gummibåten in till stranden och följde sedan stigen upp till utsiktspunkten som låg ca. 700m bort. Därifrån hade i en fantastisk över Whitehaven Beach och Hill Inlet.

Vi gick därefter ner till stranden och fascinerades än en gång av den fina sanden. Vi hann också med en snabb picnic innan vi återvände till gummibåten och båten.

Väl tillbaka så badade vi och Niklas grillade två flintastekar (tror vi det var) och Lisa ordnade sötpotatismos. Vi avnjöt måltiden i sittbrunnen och vi lyssnade också lite på De Tre Musketörerna innan barnen gick och la sig.

Vi sov bra på båten som låg lugnt och stilla vid Whitsunday Rent A Yatch’s brygga. Vi gick upp vid kvart i sju och åt frukost i sittbrunnen. Klockan åtta började vår “briefing” med Mike. De har i princip inga förkundskapskrav för de som hyr båtar så genomgången är väldigt grundlig och är beräknad att ta tre timmar. Vi gick igenom radiorutinerna, tidvatten och navigering i Whitsunday Islands. Vid halv elva kastade vi loss och Mike körde ut båten från bryggan för det får man inte göra själv. Han kollade att vi kunde sätta segel och att vi kunde hantera båten innan han tog sin gummibåt tillbaka.

Allt fungerade bra förutom att det strulade med flytvästar. Trots att vi hade meddelat att vi vill ha flytvästar till både barn och vuxna så hade de bara flytvästar till barnen. Vuxna var hänvisade till de flytvästar som fanns i båten och på vår båt så var det den typen av flytvästar som finns som livräddningsvästar på färjor. Mycket dåligt!

Vi valde att ta en ganska kort segling första dagen och korsade Whitsunday Passage, gick innan innanför Cid Island och ankrade upp i Dugong Inlet i Cid Harbour (som inte är en hamn utan en vik). Det var en härlig segling i frisk vind och båten, en Jeanneau 35, kändes ganska trevlig att segla. Det var underbart att trots att det var frisk vind från NV så var det en varm vind. Så är det inte i Bohuslän.

När vi hade ankrat upp var det dags för lunch. Niklas grillade några kycklingsfiler på gasolgrillen som satt monterad i aktern och med hjälp av dessa gjorde Lisa finfina club-sandwich:ar. Barnen åt pasta till kycklingen.

Därefter meddelade vi hyrfirman på radio att vi skulle in till stranden och därför skulle missa eftermiddagsanropet klockan halv fyra. Vi tog sedan gummibåten in till Dugong Beach. På vägen in såg vi en stor sköldpadda som var uppe vid ytan och andades. Vi blev alldeles till oss och försökte vänta ut den tills den kom upp igen men senare förstod vi att det inte alls är ovanligt här och vi har sett flertalet sköldpaddor varje dag, ofta bara något 10-tal meter från båten.

På stranden solade och badade vi. Härligt! Tyvärr var vattnet inte så klart här så det gick inte att snorkla. Innan vi återvände till båten så gick vi en liten promenad i regnskogen längs en stig som var iordningställd av parkförvaltning och som ledde upp till Whitsunday Peak (437m), fast fram och tillbaka tar hela turen fyra timmar och så lång tid hade vi inte på oss innan det blev mörkt, så vi nöjde oss med 10 minuter.

Till middag ordnade Lisa spagetti och köttfärssås. Härligt med lite hemmalagad middag. Vi gjorde också egna köttbullar som en förberedelse inför lunchen imorgon.

När barnen hade somnat så hade Niklas och Lisa en trevlig avslutning på dagen uppe i sittbrunnen upplyst av ett par stearinljus och en fantastisk fullmåne som gick upp över Whitsunday Island.

Det enda som oroade var hur morgondagen skulle bli. Vi ville gärna se Whitehaven Beach som är den mest kända stranden i området men prognosen pratade om NE vridande till SO vilket skulle göra det svårt. Vi diskuterade en mängd olika alternativ och det enda som vi kom fram till var att i princip segla runt hela Whitsunday-ön och äta lunch på Whitehaven Beach. För att lyckas med detta skulle vi behöva lätta ankar vid klockan åtta, eftersom vi endast får segla mellan klockan åtta och fyra. Därför satte vi klockan på halv sju.

Målet för dagen var att komma till Shute Harbour och Whitsunday Rent A Yatch för att borda hyrbåten, en Jeanneau 35. När vi körde igenom Townsville fick vi syn på en allmän lek/badpark där barnen passade på att kyla sig och att leka av sig.

Vi lyssnade färdigt på Sune och fortsatte därefter med De tre musketörerna av Dumas. Vi åt en trevlig picnic lunch i närheten av Ayr.

Vid 15-tiden körde vi in i Shute Harbour och fick tillgång till båten och kunde installera oss. Båten är nästan lika stor som TicTac men båda barnen tyckte att TicTac är mycket större och bättre , ungefär 1000 gånger bättre. Bra ändå med dusch på toaletten tyckte Adam.

Vi fick en mycket kort info om båten innan vi körde in till Airlie Beach för att proviantera. Tiden rann iväg så vi köpte med oss sushi tillbaka till båten och åt i sittbrunnen innan vi somnade gott.