Hela familjen sov lite halvdåligt första natten. Alltid lite svårt efter en lång flygning och stor tidsomställning. Men vid 8-tiden tog vi oss ner till hotellets frukost och blev glatt överraskade. Gröt, yoghurt, korv, bacon, belgiska våfflor, bagles mm. Mycket trevligt.
Efter en stärkande frukost rullade vi iväg från Hamtons Inn & Suites Downers Grove Chicago. Målet var att ta sig österut mot Niagara-fallen. På vägen, precis söder om Lake Erie, finns Cedar Point som är ett stort nöjesfält som också finns på listan. Dit är det 314 miles eller drygt fem timmar om man kör motorvägen, men för att uppleva lite mer så vill vi köra lite långsammare vägar också. Dessutom kände vi oss inte redo för en dag på nöjesfält redan dag 3, så vi beslutade oss för att dela upp resa mot Cedar Point i två dagar.
Första stoppet blev en Target där vi köpte lite dricka som vi kunde fylla vårt nya kylskåp med. Några shorts åkte också med i varukorgen men vi var inte helt nöjda med utbudet på kuddar, så det blev också ett stopp på Walmart för inköp av ett par kuddar och en filt för passagerarna i baksätet.
Innan vi hade kommit ut ur Chicago Metro Area kom vi in Indiana (resans andra delstat). Vi svängde av från Interstate 94 och tog istället US Route 6 vidare österut. I Portage hittade vi dagens lunch, Portage House of Pancakes. Ebba tog en “stack of buttermilk pancakes strawberry/blueberry”. Tyvärr hade de inte glutenfria så Adam körde på Ribs medan jag och Elisabeth tog omelett med riven råstekt potatis och pannkakor. Mycket gott! Portionerna var anpassade för amerikaner, alltså alldeles för stora 🙂
Fortsatte österut på US Route 6. Majsfälten passerades ett efter ett. Helt oväntat passerades också ett par rondeller, något som fortfarande är väldigt ovanligt här. Vägen gick genom mindre samhällen. Hade läst mig till att detta var en ganska fattig del av USA efter stålkrisen men här på landsbygden märktes det inte. I princip alla husen såg väldigt välvårdade och fina ut. I Ligonier, som tydligen grundades av judar en gång i tiden tog vi en avstickare norrut mot Topeka. Här bor en stor Amish-community. Det var söndag och mycket riktigt mötte vi flera hästdragna vagnar. Fascinerande inställning till utvecklingen i samhället. Tyvärr var allt stängt i byn så vi kunde inte hitta någonstans att fika.
Strax öster om Topeka ligger ett område med några mindre sjöar. Detta har blivit en rekreationsområde, framförallt för fiske. Runt hela sjöarna låg hus och bryggor tätt. Nästa alla båtar var vad vi normalt kallar flottar, alltså en rektangulär plattform på två pontoner och en utombordare. Mycket liv och rörelse. Väldigt olika Topeka och den amish-kultur som fanns där.
Vi började leta plats för natten. Ganska fläckvis mobiltäckning så inte helt enkelt att göra utan att stanna. Efter ett stopp på en plats med bra täckning och lite sökningar efter hotell eller annat boende så valde vi att sikta lite söder ut mot Fort Wayne. Men först ville vi passera staden Waterloo. Inte för att den är känd för något särskilt utan för att den har ett känt namn. Abbas vinnarlåt spelade på hög volým i steron när vi rullade in i den lilla staden (2116 invånare). Litet och pittoreskt. En fin gammal stationsbyggnad och dubbelspår som fortfarande används. När vi skulle passera kom ett godståg som var otroligt långt.
En kaffe på Drive Trough i Aubrun lite därefter, strax innan sex, rullade vi in vid Tru by Hilton Fort Wayne. Vi tog ett dopp i poolen innan vi tog bilen in till centrum för lite mat. Det var festival i stan med ett stort tivoli-område. Vi hade siktat in oss på The Deck som låg nere vid floden. Burgare med glutenfritt bröd till Adam, kycklingsandwich till Ebba, en sallad till Elisabeth och en grillad tonfisk till mig. Mycket gott och väldigt trevligt att kunna sitta utomhus nere vid floden.
/Niklas
Dagens sträcka: 221 miles. Total: 241 miles