Denna dag var planerad att vara den dag då vi gjorde en större vandring i Yosemite. Vi (framförallt Niklas) hade länge funderat på olika alternativ. Hur mycket orkar barnen egentligen? Hur långt går det att bära Ebba på axlarna? Hur väl kan Elisabeth hantera sin höjdskräck? Vi ville gärna göra en vandring en bit upp och hade spanat in möjligheten att gå från Glacier Point ner till dalen via Panorama Trail. Den är lite längre än vad vi tror att Ebba klarar av men det är mycket nerför. Vi hade sagt max 10 km och denna är 13,5 km. Efter många övervägande så valde vi ändå denna vandring och det blev en fantastisk upplevelse.
Vi fick plats på första bussen upp. Den avgick från Yosemite Lodge klockan 8:30 så vi gick upp redan 6:15 och gjorde lunchmackor. Pannlampa på för att kunna gå till toaletten. Kyligt i luften med bara några plusgrader. Strax efter sju var vi i frukostmatsalen och sedan tog vi bilen till Yosemite Lodge.
Kvällen innan träffade vi en svensk familj som bodde ett år i Berkely. De hade precis gjort den vandingen och gav oss lite tips. Det hade också tagit första bussen upp men inte kommit iväg förrän 11:15 från toppen och var sedan ner i dalen vid halv sju. Vi trodde att bussen upp skulle ta en timme och räknade med att komma iväg betydligt tidigare, kanske vi 10:00. Det visade sig emellertid att bussen upp stannade ett par gånger på vägen för att vi skulle kunna se olika saker. Vi kom fram till Glacier Point först 10:20. Vi kollad in utsikten från Glacier Point och kunde se Curry Village tältby bara en kilometer bort, i riktning rakt ner. Vi hade också en fantastisk vy över Halfdome som vi sedan skulle se mycket mer av under dagen.
Vid 10.40 började vi gå neråt. Första delen av vandringen gick ner till Illilouette Fall. Det var relativt enkel och det var inte så brant vid sidan av oss. Utsikten var helt fantastik. Obeskrivbar! Humöret var gott även om Ebba blev lite trött innan vi kom fram till vattenfallet och lunchen. Vi hade ett fint lunchställe vi ån några hundra meter ovanför fallet. Bara lite vatten i ån så vi kunde sitta på där det rinner vatten på våren.
Efter lunchen var det uppförsbacke, ca. 200m på 2,5km. Inte så farligt brant och barnen pinnade på med nya energi efter lunchen.
En bit upp gjorde Niklas en avstickare till en utsiktspunkt, Panorama point, som inte längre är markerad efter att en del av avsatsen inklusive räcket rasat ner 1977. Panoramavy med Glacier point, North Dome och Half Dome.
Väl uppe för backen så gick stigen runt toppen i en båge. Det var en liten slänt på kanske 10 meter till vänster om stigen och därefter var det ett stup på flera 100 meter. Det var väldigt jobbigt mentalt och vi håll barnen hårt i handen. Utsikten var fantastisk men just här var det lite svårt att njuta av den. Dessutom ville barnen stanna och få en belöning för att de hade klarat uppförsbacken, något som vi lovat, men det fick vänta lite.
Nu bar det av nerför igen mot Nevada Fall. Stigen gick i serpentiner nerför, mestadels i skogen, så nu var de inga problem med svindel längre. Vi kom fram till Nevada Fall vid tretiden och det var vi mycket nöjda med. Ebba knatade på och Adam kände nästan att hon klarade det bättre än honom. Här tog vi en längre paus med mellanmål. Adam och Elisabeth passade på att gå upp till utedasset. Även här var det bara lite vatten men man kan föreställa sig hur det är i maj när det är fullt ös.
Det normala när man tar Panorama Trail är man man nu ansluter till Mist Trail som går från dalen upp till Nevada Falls. Denna stig går brant nerför vid sidan av både Nevada Fall och Vernal Fall och lär vara väldigt vacker, men vi valde att gå tillbaks lite och ta den något längre John Muir Trail som inte är lika brant.
Vi så Nevada Fall väldigt bra men så bara Vernal Fall på håll. Eftersom det inte var så mycket vatten så gjorde det inte så mycket.
Under hela dagen så höll vi jämna steg med ett amerikanskt par. De lämnade Nevada Fall före oss och tog Mist Trail men när stigarna sedan möttes igen var vi ikapp dem. De var mycket imponerade av oss, framförallt barnen.
Vid halv sex var vi nere vid bussen. Den sista biten från Vernal Fall var asfalterad och faktiskt den brantaste backen. Det kändes i knäna och här fick Ebba åka en del av vägen på axlarna men det var kanske bara 500m.
Enligt GPS:en hade vi gått 16,98 km! Vi är så imponerade av vad barnen klarar av om man bara lyckas motivera dem. Nedan går det att se hur vi gick.
Visa 8/10-2012, Panorama Trail, Yosemite på en större karta
Vi tog bussen till byn och hämtade bilen. Barnen fick också välja lite souvenirer som belöning i affären. Vars en björn och vars en nyckelring blev det. Väl tillbaks till Curry Village så åt vi middag i buffematsalen, mycket nöjda med dagens vandring.
Hej! Verkligen fantastiskt bra jobbat av barnen, jag är mycket imponerad av dem båda! Men det är som ni säger, med lite mutor så klarar de alltid mer än vad man tror! Hälsn. Anneli
Mosters guldklimpar är fantastiska och föräldrarna inte så pjåkig :o)!
Snart bara 7 veckor kvar…. Längtar!