Vi vaknade till en underbar morgon och ett strålande solsken. Det hade varit perfekt med ett morgondopp men badkläderna var redan packade.

Packning kvällen innan hade varit ovanligt noggrann eftersom vi endast hade köpt till två incheckade väskor på vardera 20 kg. Detta hade vi klarat av och dessutom vägde inget handbagage mer än 7 kg .

Vi åt en härlig frukost på Bulone Resort innan det var dags att hoppa på longtail-båten klockan nio. Halv tio lämnade sedan speedboat:en planenligt Koh Bulon och vi närmade oss snabbt fastlandet. Tack Claes Bengtson för det tipset om Bulone.

Väl framme på fastlandet väntade en taxi som överraskande nog hade tre säkerhetsbälten, vilket var åtminstone två mer än väntat. Tyvärr fick Elisabeth klara sig utan. Färden gick med hög fart inåt landet förbi mängder av gummiträdsplantager. Resan som var beräknad till två timmar tog bara en och en halv .

Vi hade checkat in redan innan vi lämnade Sverige så vi behövde bara lämna in väskorna. Detta gick smidigt. De ena vägde 20,0 och den andra 20,8. Därefter tog vi en lunch innan vi gick genom säkerhetskontrollen. Planet var en halvtimme försenat och vi landande på Don Muang strax efter fyra.

Det var en lång taxikö och vi fick vänta drygt en halvtimme på taxi. Systemet var att man först fick tala om vart man skulle sedan skrev de en lapp till taxichauffören på Thai. Tyvärr lyckade tanten inte skriva tillräckligt tydligt så chaffisen hade ingen aning om vart vi skulle. Han körde mot stan och så fick vi ringa till hotellet som fick förklara för honom var vi skulle. Efter oerhört långsamma köer på slutet så kom vi slutligen fram till hotellet strax innan sex.

Vi bor på Novotel på Siam Square, ett jättefint hotell väldigt nära all shopping. Tack så mycket Susanne Lundström för det tipset (som också tipsade oss om Koh Lipe). Efter att ha lagt upp väskorna på rummet gav vi oss genast ut på stan. En snabb middag på McDonalds innan vi tog SkyTrain ner till Silom. Det visade sig vara något firande ner vid floden så det första tåget kom vi inte med och sedan fick vi stå hopträngda som sillar, men vi kom fram.

Vi gick till Silom Village och butiken Jinnys som Cilla Olofsson hade tipsat om. Tack snälla Cilla. Vi frågade efter den större butiken (med lägre priser och större sortiment) och efter att butiksbiträdet ringt och kollat fick vi komma dit, även om den egentligen bara var avsedd för flygpersonal. Den andra butiken finns bakom en helt anonym dörr på en bakgata några hundra meter bort. Hur hemligt som helst . Alla väskor går att få med och utan Mulberry-logotyp. Ingen prisskillnad! För Elisabeth var det som julafton. Vi passade också på att köpa några julklappar.

Vi tog en taxi hem. Det var billigare än SkyTrain (14 kr mot 18 kr) och avslutade dagen med att testa hotellets pool.

Det regnade under natten men när vi vaknade var det fint väder, om än något mulet. Vi åt frukost på Marina Resort eftersom restaurangen på Bulone Resort fortfarande var stängd. Frukosten var mycket god och nästa halva priset mot Bulone.

Efter frukost hyrde Adam och Niklas en kajak, 200 Baht för en halvdag. De tänkte nog att det var lite långt att paddla runt ön och började med att kolla viken intill där den riktiga byn ligger. Det flöt emellertid på så bra att de fortsatte en vik till och sedan såg de White Rock, en kippa utanför södra udden på ön, en bit bort och satsade på att paddla runt. Det gick alldeles utmärkt och tog bara en dryg timme. En mycket trevlig tur där man såg flera intressanta sidor av ön såsom grottor och hög klippor. Adam har blivit väldigt duktig på att paddla.

Elisabeth och Ebba hängde på stranden med de andra tjejerna och badade och lekte. När Niklas och Adam kom tillbaka så testade även de på att paddla lite kajak.

Vi tolv var det dags för lunch och vi gick återigen till Marina Resort. Elisabeth, Adam och Ebba säkrade och tog Pasta Carbonara medan Niklas testade friterade räkor. Mycket gott även denna gång.

Efter lunch stannade vi till på öns fotbollsplan och testade Adams bumerang. Det gick sådär. Visserligen vände den till slut men den kom bara en liten bit tillbaka. Det blir till att läsa på och träna.

Efter lunch skrev Adam lite i sin dagbok, det enda skolarbetet som återstår jämte lite läsläxa. Det går lite trögt och han har bara hunnit halvvägs så det blir att lägga in en högväxel i Bangkok och i värsta fall  på flyget hem. Ebba kollade på en film inne hos Stella och Sigge innan det var dags att återvända till stranden.

Alla de svenska barnen hade ett projekt som de har hållit på med sedan vi kom och det ar att laga en hel meny i sitt kök som bestod av en ilandfluten stock. Vid fyra tog vi en frukt och bull-fika. Varje dag kommer det nämligen en bull-tant, en äldre dam som bor på ön och som varje dag bakar massor med bullar av olika sorter och sedan går runt och säljer för 30 Baht/st. Mycket goda! Därefter var det dags för barnen att servera sin middag till Niklas, Elisabeth, Linda, Richard och Robban. Rätterna kom in på löpande band. Det mesta bestod av sand och palmblad! Mums 🙂

Den riktiga middagen åt vi därefter på Bulone resort tillsammans med de svenska familjerna. Mycket gott och trevligt sällskap. Efter maten sprang alla barnen omkring i mörkret med lampor och lekte medan de vuxna kunde sitta kvar och prata. Tillbaka i stugan somnade barnen och vi packade iordning alla väskor inför morgondagens resa till Bangkok.

Här gör vi inte många knop och det är väldigt avkopplande. Morgonen inleddes med en god frukost, gröt och yoghurt och följdes av lek på verandan. Ebba lekte med Nora och Stella och Adam med Sixten.

Leken fortsatte ner i vattnet eftersom vi alla behövde svalka oss denna varma dag. Vi åt en god lunch på restaurangen och därefter blev det film för barnen och Niklas medan Lisa fick en thaimassage 300 Baht för en timma .

Vi femtiden kom “bulltanten” med nybakade bullar från bageriet på ön och sålde på stranden. Vi avnjöt bullarna tillsammans med ett fat färsk frukt. Barnen fortsatte att leka.

Resorten vi bor på ägs och drivs av en familj. De hade en kusin på fastlandet som avlidit och enligt muslimsk tradition måste de göra ett besök inom 24 timmar från dödsfallet. Restaurangen stängdes helt enkelt innan middagen och öppnar inte förrän till middag imorgon.

Vi hade kollat in menyn på Marina Resort tidigare och när Linda och Richard föreslog det som middagsställe hängde vi naturligtvis på.

God mat när den väl kom men det tog lååång tid. Vi satt runt ett gemensamt långbord på marken på kuddar.

Vi läste och bloggade ett tag innan vi somnade.

En tidig morgon återigen med frukost strax efter sju. En fantastisk morgon med strålade solsken och väldigt varmt trots den tidiga timman.

Efter frukost gick Elisabeth för att checka ut samtidigt som Niklas, Adam och Ebba bar väskorna till pickupen som skulle köra oss till speedboat:en. Föraren hjälpte till att lasta upp och frågade vart vi skulle. Inga problem. Efter några minuter kom Elisabeth och såg jättestressad ut. De hade sagt i receptionen att de inte kunde köra oss för vägarna var för dåliga efter regnet så det var farligt. Istället fick vi ta en longtail-båt. Dubbla budskap men eftersom pickupen redan var lastad så hoppade vi upp och killen körde iväg oss. Inga problem och vi kom fram till båten i god tid.

Klockan nio lämnade vi Koh Lipe i full fart och en knapp timme senare hoppade vi över i en longtail-båt utanför Koh Bulon. Det hade kommit en skur på vägen men nu sken solen och det var svettigt att bära väskorna till Bulone Resort. Vi fick vår bungalow, nr.5, och installerade oss innan det var dags för ett dopp.

Efter doppet åt vi en tidig lunch men avsikten att också äta en tidig middag. Vi tog en kort promenad till längs stranden till Pansand Resort och kollade läget. Menyn på Bulone verkade bättre. Vi kollade också till öns polisstation. Väl tillbaka var det dags för mer bad. Elisabeth gick iväg och fick en timmes massage för 300 Baht och Adam gjorde läxor.

I bungalowen bredvid vår bor en annan svensk familj med två barn, Stella sex år och Sixten 4 år med föräldrarna Linda och Rickard. Ebba hängde med dem och badade. Även Nora som som bor en en bungalow på andra sidan restaurangen hängde på och sedan var tjejerna oskiljaktiga. Adam och Sixten hängde på i leken när Adam var klar med läxan.

Vi läste lite i våra böcker och kopplade av innan vi gick till restaurangen för att äta middag tillsammans med de övriga svenskarna. Mycket trevligt men lite svårt att hitta mat utan paprika och chili .

När barnen somnat lyssnade vi till vågornas kluckande cirka 2 m utanför altanen och läste vidare i våra böcker.  

Väderleksprognosen för dagen var liknande den för första dagen, nämligen åskskurar. Lite oroväckande eftersom vi hade bokat en heldagstur med snorkling. När väckarklockan väckte oss vid halv åtta så var det soligt. Vi åt frukost och lyckades sedan få skjuts med pickup:en till Pattaya Beach då den ändå skulle dit med två gäster som skulle med en färja. Vi var på plats för snorkelturen redan kvart i nio, en kvart före utsatt tid. Vi fick mask, snorkel och fenor som passade perfekt och fick sedan vänta tills halv tio innan turen avgick.

Precis när vi lämnade stranden började det regna lätt men för oss som lämnade Koh Lipe slutade det snart. Regnet kom från nordost och det verkade som om det var bergen på Koh Ravi och Koh Adang fick molnen att börja regna. Vår snorkeltur höll sig i stråket mellan öarna och det såg faktiskt ut som om vi skulle klara oss. När vi efter en halvtimme kom fram till första snorkelplatsen så såg vi hur det öste ner över Koh Lipe och även över de öar där de yttre snorkelgrupperna höll till.

Det första stoppet var utanför ön Koh Hin Ngam. Vattnet var väldigt klart och fint och snorklingen över förväntan. Barnen älskar snorkling och Ebbas nya simväst som vi köpte i Brisbane fungerade utmärkt.

När alla nio som var med på vår Longtail var uppe i båten igen körde vi in till öns kända stenstrand. Den består av svarta välslipade stenar mellan 3 och 20 cm stora. Vi betalade den obligatoriska nationalparksavgiften, 200 Baht per vuxen, och bygger det “obligatoriska” stentornet innan vi for vidare.

Stopp nummer tre var vid ön Koh Yang. Vi var första longtail-båt dit och det var härligt att det inte var så mycket folk. Det var ganska grunt men förvånansvärt mycket fisk, även om fisken inte var så stor. Det blev ett kort stopp för när alla andra båtar också kom det blev det ganska trångt utanför den lilla stranden.

Vi fortsatte till en strand på Koh Rawis sydost-spets där vi åt lunch. Lunchen bestod av wokad kyckling med ris. Klart godkänt av alla fyra. Enligt planen skulle turen hålla på ända till klockan fyra men efter att vi ätit lunchen i lugn och ro och precis tänkte testa snorklingen utanför stranden så var det tydligen dags att åka vidare.

Nu åkte vi över till Koh Adangs väst-sida. Det var lågvatten och korallerna låg väldigt nära ytan men det gick precis att simma över dem. Man kom väldigt nära. Det var också mycket fisk så snorklingen var jättebra. Vi fick också syn på en havsanemon där det bodde två clown-fiskar. Äntligen fick vi se Nemo!

Vinden vred över på sydost och ökade något och plötsligt fick alla longtail-båtar bråttom iväg. Vi stävade mot dagens sista stopp, Jabang, en korall-topp under ytan på djupt vatten. Nu var det en del vind, vågor och ström så Elisabeth och barnen stannade i båten medan Niklas utforskade. Nu hade himlen blivit jämngrå och regnet kom även till oss. Vi var tillbaka på Pattaya Beach redan halv tre men eftersom vädret var som det var så kändes det bra att komma tillbaka lite tidigare, fast vi förstod aldrig riktigt varför eller om det var så det var tänkt.

Vi började med att gå till Bundhaya Beach Resort och tog en eftermiddagsfika och bytte om till vanliga kläder. Därefter gick upp på huvudgatan och på Elisabeths initiativ så tog hela familjen en fotmassage (30 minuter) och pedikyr (ca 30 minuter). Detta kostade 300 Baht (65 kr) per person. Riktigt prisvärt och en alldeles utmärkt aktivitet när regnet öste ner utanför.

Vi valde sedan att äta middag på Elefant Books and Coffee eftersom det såg så trevligt ut. De vuxna åt en utmärkt burgare och barnen åt varm ost och skink-macka. Hon som hade stället var amerikanska och det var trevligt att kunna prata med någon som visste något om ön och som kunde engelska. De thailändare som vi hittills mött har kunnat väldigt lite eller ingen engelska alls. Vi fick reda på att så här års så regnar det i princip aldrig hela dagar men nu har det gjort de två dagar i rad. Otur!

På vägen hem tog vi en liten omväg och kollade in hela Sunrise Beach. Vi gjorde också ett trevligt stopp på Elefant Bar & Beach Lounge på slutet av Sunrise Beach och tog en drink/öl och efterrättspannkaka. Vid åtta var vi tillbaka vid vår bungalow. Efter en välbehövlig dusch somnade barnen snabbt och de vuxna packade ihop allt inför morgondagens avresa mot Koh Bulon.

Vår bungalow har två våningar med en trappa på utsidan och två ingångar. Varje våning har ett rum med sängar och separat toalett och dusch. På nedervåningen är det en dubbelsäng och på övervåningen två enkelsängar. Vi kände inte riktigt för att barnen skulle sova på en egen våning utan vi delade upp oss och killarna sov uppe och tjejerna nere. Vi hade sovmorgon och tjejerna kom upp och väckte killarna halv nio. Det är en timmes tidsskillnad mellan Malaysia och Thailand så för kroppen var klockan redan halv tio.

Det var mulet väder och prognosen hade varnat för åska och regn. Vi gick ner till frukosten som var en överraskande bra buffé med möjlighet till nygjord omelett eller äggröra. När vi satt och åt frukost så mörknade molnen och det började regna. När vi hade ätit färdigt så vräkte regnet ner. Inte direkt så som vi hade föreställt oss Koh Lipe och Thailand men det var bara att gilla läget. Istället för att ligga på stranden så fick det bli en förmiddag i bungalowen med läxor, målning och läsning.

Framåt dagen slutade det att regna och vi packade ner regnjackorna i ryggsäcken och promenerade in mot stan. Eller i alla fall det som kallas “Walking street” och där de flesta butiker och restauranger ligger. Promenaden dit tog ca. en kvart och efter lite velande så åt vi en sen lunch på Pee Pee Bakery. Barnen åt spagetti med köttfärssås och de vuxna någon form av filet mignon.

När vi hade ätit färdigt så hade till och med solen kommit fram. Vi kollade in fisk-massagen på ön, men den var stängd och skulle inte öppna förrän i december. Det märks på ön att det fortfarande är lite försäsong för det fixas och grejas på många ställen. Ebba och Elisabeth gick in på en massage-salong där de också flätade hår. Ebba skulle få håret flätat med småflätor. Det skulle kosta 500 Baht och ta en halvtimme. Under tiden skulle Elisabeth få handmassage för 200 Baht. Niklas och Adam tog en promenad till Sunrise Beach. Det tog dock längre tid än planerat att fläta håret. Efter ca. två timmar hade Elisabeth fått massage i en timme och Niklas och Adam hade hunnit bada två gånger och promenera längs hela Pattaya beach, men Ebba blev jättefin i håret. Elisabeth kunde inte med att bara betala 500 utan ökade till 700 (150 kr) för Ebbas flätor, vilket ändå kändes väldigt prisvärt.

Vi kollade på snorkelutflykter eftersom framförallt Adam var sugen på att snorkla. Vi hittade en heldagsutflykt inkl. lunch för morgondagen som skulle kosta 500 baht per person. Det kändes väldigt prisvärt jämfört med vad vi betalade för snorklingsresan till Stora Barriärrevet . Men när vi bestämt oss och skulle boka så började försäljaren att pruta med sig själv och sa att Niklas och jag bara skulle betala 400 baht per person och att Adam och Ebba var gratis så när som på att vi fick betala för deras lunch, hiskeliga 140 baht. Hela notan stannade på 940 baht (ca 230 kr!)

Vi gick ner till Pattaya Beach så att även Ebba fick bada innan vi gick tillbaka till huvudgatan och tog varsin crepes på Thai Pancake Shop. Mums! Nu hade solen gått ner och vi tog vägen längs Sunrise Beach tillbaks till hotellet. Lite mörkt på sina ställen men det gick bra. Imorgon skall vi ha med ficklampor.

Vi avslutade med fika med inköpta bullar från Pee Pee Bakery.

YK hade hjälpt oss att boka en pålitlig taxichaufför för resan till flygplatsen och vi blev upphämtade kl 8. En timma senare var vi incheckade och klara på planet som skulle ta oss till Langkawi. Vi hann ta en fika och testa massagestolar innan det var dags att gå på planet.

YK hjälpte oss att skicka hem en låda med jeans och tjocka skor från Malaysia och vi lämnade barnvagnen på hotellet så nu är vår packning minimerad .

På Langkawi, en ö på malaysiska västkusten, tog vi taxi till Telaga Terminal, en liten hamn där man kan en färja till Koh Lipe, en ö längst i sydväst i Thailands övärld, bland annat till Koh Lipe. Vi checkade in och åt lite lunch på KFC innan båten gick vid 14.30.

Färjan visade sig vara en snabbgående motorbåt med tre utombordsmotorer på 225 HK styck, plats för 24 passagerare och en marchfart på drygt 30 knop. Vi avverkade resan till Koh Lipe på 50 minuter.

Båten kunde inte ta sig enda in till stranden utan vi fick byta till en longtail båt den sista biten till Pataya Beach. En lång sandstrand och klarblått vatten mötte oss på Koh Lipe där det till att börja med blev en del väntan på stämpling av pass och på en transport som skulle ta oss tvärs över ön till vår resort, som ligger vid Sunrise Beach.

Transporten visade sig vara en pickup där man satt på bänkar på flaket. Lite skumpigt men helt ok.

Det är en hel del svenskar på denna ö. Av de ca 25 passagerarna på båten idag var vi 10 svenskar. Vi fick en fin nybyggd tvåvånings familjebungalow en bit upp på berget, vilket innebär att det är nerför till havet och uppför till bungalowen. Det märktes när vi hade varit nere och tagit oss ett dopp i havet. Man var minst lika svettig när man kom upp igen.

Vi duschade och bestämde oss för middag på resortens restaurang. Vi fick god mat och dryck medan solen gick ner i havet. Härligt!

Det blev en spelstund innan vi alla stupade i säng vid 8 tiden. Lisa passade på att blogga ikapp när de övriga somnat. Vi har tillgång till internet i receptionen så vi kommer förhoppningsvis att kunna hålla igång vårt bloggande dessa dagar.